En olycka kommer sällan ensam

Länge har jag lyxat mig med att äga två bilar. En för helgbruk hos sambon och en för vardagsbruk. Vardagsbilen höll på att skatta åt förgängelsen redan vid besiktningen i höstas men genom konstgjord andning från förre ägaren fick den lite respittid.

På senare tid har jag dock märkt att den gått lite hackigt på de lägre växlarna, att det gnisslat oroväckande om kopplingen och att det hörts diverse andra ljud, som jag negligerat i det längsta. Igår gick det dock inte längre. Ett ryck i växelspaken när jag närmade mig hemmet och jag kunde bara, med nöd, få in fyrans växel. Backen gick också någorlunda så att jag kunde parkera men då rör det ur motorhuven. Inte vattenånga, men jag kunde inte kolla för huven gick inte att öppna.

Det får bli hämtning av skroten såvida jag inte gör som med förra bilen och chansar på att själv köra halvmilen bort till skroten. Kanske skulle man kunna sätta ut den på blocket som reservdelsbil. Det finns sådana där också. Risken då är väl att det kommer en massa polare, som kallar mig för "brorsan" och prutar på ett redan lågt pris och det känns jobbigt.

Nåväl. Detta med bilen tar jag med jämnmod. Jag slipper skatt och försäkring och bensin och har mycket väl råd att hyra bil om det skulle behövas någon gång. Då är det värre med nästa olycka - min bänkdiskmaskin. Efter fullkört program igår kväll märkte jag i morse att disken var lika skitig som när den ställdes i. Jag hyser föga hopp om att kunna laga den och den är för gammal nu, för att ev garanti skall gälla. Det har fabrikanten noga räknat ut! Så det blir till att kavla upp ärmarna och ställa sig vid diskbaljan igen. Usch och fy! Och ingen bil har jag för att köra den till tippen heller...