Vakta Vikt

Viktväktande har för mig länge inneburit, att jag mycket noga vaktat min vikt. Inte ett gram har fått gå förlorat utan fastmera förökats i ett vällustigt frossande, följande mäster Ehrenmarks filosofi om att ”vitaminer smakar inget, men kalorier är gott”.

Dock har jag med stigande ålder kommit till insikt om att just den filosofin kan lägga mig i en för tidig grav och jag känner att jag har mycket att göra innan näsan vänds uppåt. Därför grep jag chansen att gå med i det amerikanska påfund som kallas just Weightwatchers. Det har alltid förefallit trist och omständligt men ack så jag bedrog mig.

Nu när det finns iPhones med en app för varje skede i livet är det ett rent nöja att vakta sin vikt. Praktiskt taget allt som finns att köpa i en svensk affär finns inlagt med sina points och mängder. Sonen A ”Over There” har t.o.m. en funktion på sin amerikanska app som gör att han bara behöver rikta mobilen mot varans streckkod för att genast få upp näringsvärde och poäng på sin display.

Dithän har vi inte kommit i Sverige – ännu – men detta att genast lägga in varje måltid är gott nog. Ett räkneverk håller ordning på vad jag äter under dagen och hur mycket jag har kvar innan John Blund kommer.  Denna app har en betydligt starkare makt över mig än mitt eget stackars ömkliga samvete. Jag skulle aldrig drömma om att mosa i mig en extra potatis (3 points) om det bara fanns två points kvar en dag.

Dock händer det allt som oftast att jag har 5-6 points kvar och jag kan då unna mig en liten whiskypinne som sängfösare eftersom den bara innehåller 3 points. Hur har det gått då? Jo, tack som frågar, det går alldeles utmärkt. Jag väger mig varje söndag morgon och i morse, på den sjätte söndagen sedan start, visade vågen 8 kg mindre. Kanske kan jag bli vislig tills bröllopet i september….