Den feta tisdagen

Ingen skall säga det om mig att jag inte håller de kristna värdena högt. Är det fettisdag så skall den firas. Från morgon till kväll. Och det har vi gjort. Efter en god natts skönhetssömn statt vi upp vid pass nio om morgonen. Vi vacklade ner till restaurangen i bottenvåningen där värdshusvärden tog emot med lika öppna armar som igår kväll. Att kalla stället för Pub känns nästan nedvärderande, så snyggt och propert som där är.

Interiörbild från Nils restaurang

Det fyller dock pubens funktion och serverar ett stort antal ölsorter samt god, riklig och mättande mat. Som traditionen bjuder beställde vi in paradtallriken Big Irish Breakfast och det fick vi. Först ett fat med rostade brödskivor. Dessa delikatesser som jag inte unnat mig på snart ett år. Med smöret smältande ner genom det knapriga varma brödet och toppat med ett tjockt lager bittersweet marmelade. Därefter huvudrätten. En tallrik fyllda av potatis, svamp, ägg, bacon, korv och blodkorv. Allt stekt och rykande varmt.

Full Irish Breakfast

Mätta och styrkta till det lekamliga insåg vi att även själen måste ha sitt och vi vandrade bort mot The Bookshelf Coffe House. Ett ställe där man kan fördriva en förmiddag i en hög öronlappfåtölj med en läcker cappucino och en färsk croissant medan musik från min egen ungdomstid diskret strömmar ut ur en högtalare någonstans. Här fördrev vi verkligen förmiddagen, jag med att skriva blogg och Nils med att skriva det han skriver.

Ett bokkaffe´

och en cappucinno

Nu voro vi andligen och kroppsligen välnärda och det blev dags för shopping. Mina gamla Ecco har börjat läcka och det är bara att inse att de måste skatta åt förgängelsen. Expediten brast ut i skratt när hon fick se sulans mönster och menade att så gamla skor kan inte ha sålts på Irland. Vilket de heller inte har. Och SÅ gamla är de inte. Sedan Ecco infört tre år garanti har jag börtjat sköta skor riktigt bra och dessa var trots allt ganska snygga fortfarande, rent ytligt set. Jag tyckte att de första skorna jag provade satt bra, men expediten gav sig inte och först vid fjärde paret var både hon och jag nöjda. Då hade jag fått ett par mjuka men stadiga skor i ett slags borstat läder som inte skall putsas utan bara rubbas med ett speciellt rengöringsskum.

Ett fotfoto

Innan vi begick nästa pubbesök måste jag göra mitt andra inköp. Den irländska kalendern. Jag köper varje år en vacker kalender med bilder från Irland, som skall hänga ute i stugan. Det har liksom blivit tradition och på bokhandeln fann jag vad jag sökte. Jag fann även tio vykort. Efter allt detta shoppande var vi åter trötta och satt strax på The Mutton Lane, en mysig pub - vad annars - och avnjöt en Hot Port. En dryck, påminnande om det tyska Glühwein, gjord på varmt vatten, honung och portvin med en nejliksprängd citronklyfta simmande i mitten. Nils skrev på sin berättelse och jag skrev vykort.

Nils och ett tomt glas Hot Port

Hunna hit var det dags för lunch och det fick bli det gamla, till restaurang omgjorda, apoteket Arthur Mayne där vi intog en enkel kycklingstuvning till vilken vi faktiskt nöjde oss med en karaff vatten. Vi kämde nu båda att det kunde vara dags för en stunds vila och vi traskade hem till gossen där vi strax intog horisontalläge, tagna av en hård dag på stadens gator och gränder. På så sätt återfann vi aptiten och efter ett par timmar, fyllda av trivsamt umgänge och vederkvickande vila bar det av mot Bierhalle.

Trink, trink, Brüderlei trink

En ganska lång promenad tvärs över den gamla staden över floden Lees båda flodarmar och in på eine deutche Bierstube mit der beste Hamburger der Statts. Maten var värd en lång väg och ölet, faktiskt dagens första!, serverades ur en stor kanna som vi tog för oss ur. Det var trevligt att sitta där och se ut mot stadskärnan på andra sidan floden och på människor som traskade hem efter dagens id.

Detta kallar jag en hamburgare

Själva traskade vi hem till dagens sakrala höjdpunkt. Det var ju fettisdag och den goda kvinnan A hade, helt traditionsenligt, sänt med hembakade semlebullar, mandelmassa och florsocker i tesil. Detta gjorde jag nu i ordning och dagen kunde därmed avslutas med en riktig gammaldags hetvägg. Semla i varm mjölk, kanel och en kopp  kaffe därtill.

En värdig avslutning på dagen.
Hetvägg framdukad på farfars duk -