Tid för eftertanke

Så kan man beskriva gårdagen, om man är snäll. Min gamla mor skulle ha varit mer rakt på sak och sagt att " i ä allt ena riktia slöer". Men det skall man väl få unna sig ibland. Gårdagens fantastiska upplevelser borta i de västliga bergstrakterna behövde sätta sig och det behövde vi också.

Efter att ha satt i oss en Full Irish Breakfast, nere hos vår käre värdshusvärd, drog vi oss bort till The Bookshelf dit vi hann lagom för att hinna med en cappucinno innan lunchrusningen satte in. Dagen till ära var kakaopulvret format som ett vackert hjärta. Att det var Alla hjärtans dag hade vi inte glömt. Jag hade till och med kommit ihåg att sända gratulationer till liten Karin, som i alla tider fyllt år just denna märkesdag.

Själv är jag annars lite dålig på sådana här dagar, som mer bär vittnesbörd om köpmännens önskemål än om medmänskiga drömmar. Jag har hittills inte köpt ett endaste litet hjärta men fick i stället en ros, inte IRL, utan väl på bild - från min kära A - som köpt den av niorna på skolan. Den bar i alla fall skolbarnens drömmar om en resa vid terminens slut och A:s förhoppningar om att jag har det bra, här borta i främmande land.

Gåva på alla hjärtans dag

Alltnog. Snart tillstötte ett alldeles färskt litet barn till vår kaffestund. Barnet, bara två veckor, sov i sin vagn och hade en medföljande moder med hög social kompetens, som genast satte fart på våra trankila sinnen. Förrän vi visste ordet av begav vi oss ut på stan, trotts att det kom ett sakta regn (normalvädret här) och började söka en geocache.

Barnvagn med regnskydd

Det var en ny, som fanns gömd vid en fd. kolkaj och jag fick glänsa genom att se det de andra redan sett men inte förstått. En rostfri bult, som stack ut ur en dörrkarm,  och jag insåg att den var löstagbar, isärskruvbar och att den innehöll en liten pappersremsa, som jag kunde signera.

Vi hade faktiskt lokalisesrat ytterligare en cache denna förmiddag genom att gå runt ett par sevärdheter och få fram koordinatsiffror ur minnestavlor och statyer. Den cachen skall vi dock vänta med tills i morgon eftersom den ligger alldeles i närheten av ett annat litet barn, med tillhörande moder, som skall föräras ett besök.

I stället drog vi oss nu hem, var och en till sitt, för att vila oss efter förmiddagens ansträngningar. Vi vilade måhända en aning för länge ty när vi skulle äta lunch hade den tiden omärkligt övergåt i eftermiddag och den feta fläskstek, jag sett fram mot, var slut. Det fick i stället bli ännu en stuvning, men den var god den också.

God och närande måltid

Eftersom det var S:t Vallentins dag bedömde vi att det skulle vara lite väl mycket folk ute på våra favoritställen så i stället tog vi en hemmakväll som förgylldes med våfflor, lingonsylt och en fantastisk film - Antonias värld. Denna film som hyllar matriarkatet och vars huvudperson, en stark bondmora, bär tydliga drag av en kär syster har jag fått låna av E och jag är säker på att även N uppskattade den trotts att det var första gången han såg den.