Det är redan juldagens kväll och man är kommen till den ålder då det känns som om julen redan vore över. Dock är det bara Annandagen i morgon och fortfarande finns det julkalas kvar att fika och äta sig igenom och det känns bra. Jag minns att jag som liten var med på flerfaldiga julkalas där de stora åt och pratade länge medan vi barn lekte gömme, ett skepp kommer lastat och andra oskyldiga ting. Det var innan det fanns TV, X-Boxar och MP3-spelare, som sköljer rent barnens små söta huvuden från allt vad kunskap heter.
Vi ägnade julaftonskvällen åt att spela Familje-Geni, helt traditionsenligt, och det var då det slog mig att det kanske just är dagens kopiösa massmediautbud, som får ungdomar att satsa på utsidan av huvudet, mer än på insidan.
Men, nu låter jag som den gnälliga gamla gubbe, jag tvivelsutan är och det ska jag icke skylta med i en blogg. Jag har redan, flerfaldiga gånger denna jul, terroriserat mina nära och kära med bilder av snötyngda granar och varmt lysande islyktor i midvinternatten, men kan inte undanhålla mig från nöjet att publicera bilden även här.
Det är så vackert att det känns ända ut i örsnibbarna och det kan inte hjälpas. All den goda julmaten smakar ännu bättre i en sådan omgivning. Jag har också en känsla av att folk verkligen umgås mer här uppe i ödemarken än nere i de sydsvenska tätorterna. Vi är bara här i en vecka i år men det verkar ta mig tusan bli gäster eller gästande varenda dag.
Dessutom går det inte att komma ifrån att det är väldigt makligt och trivsamt på alla sätt att vakna till dukat bord, äta, vila sig och stappla upp till nästa mål när det står uppdukat på bordet. Så det är en på alla viss härlig jul vi firar här uppe i norr.
No comments:
Post a Comment