Det är skönt att få gnälla ibland

Efter ett osedvanligt långt skrivuppehåll återkommer jag nu med en rapport från den gångna veckan. Det har inte varit lätt att vara schemaläggare i år, när besparingskraven viner som knutpiskor över ryggbasten och det som var snålt tilltaget i våras nu blivit ännu magrare.

Jag hörde häromdagen ett gammalt sommarprogram med Hålan Nesser, där han berättade om sina 25 år som lärare och gjorde en väldigt bra analys av hur den svenska skolan mår och hur det blivit som det blivit.

Allt började med kommunaliseringen, den som Göran Persson drev i genom och som fick till följd att fattiga kommunalråd nu skulle svara för skolans innehåll i stället för staten. Följden blev att det enda rättesnöret i skolvärlden blev den kommunala budgeten. Pedagogiken fick en allt mer undanskymd plats och är numera förvisad till de saliga skamvrårna.

Att fler och fler ungdomar lämnar skolan utan godkända betyg spelar ingen roll. Gymnasierna är så beroende av elevpengar att de tar in vem som helst som gått den allra som minsta lilla sommarkurs och på ett par veckor inhämtat vad han tidigare missat under tre år.

För att ytterligare locka elever ger man dem sedan skyhöga betyg, utan all rimlig verklighetsförankring och universiteten får anordna förberedande kurser i matematik för att studenterna överhuvudtaget skall kunna delta i undervisningen. Att ha kurslitteratur på engelska är inte att tänka på längre.

Ja. Slika tankar svävar genom min arma skalle när jag nu uppmanas spara in ännu mer tjänster i den termin som redan börjat. Hugaligen. Hur skall detta gå? Och dessutom måste vi nu börja använda ett frånvaroprogram som kommunen ansett sig ha råd att köpa och som är en katastrof.

Kombinationen Time Edit och Pro Capita är icke ägnat att användas av fungerande pedagoger. Men kommunen lär visst vara i händerna på ett dataföretag, som de försvurit sig åt och vi kan inget göra utan tvingas kämpa med eländet Tänk om vi fått fortsätta med Skola24, som vi använt felfritt i två år...