... terminen på samma skola närmar sig hastigt slutet och det tyder, som jag brukar framhålla, inte på lojalitet utan på oföretagsamhet. Man vet vad man har men inte vad man får. Själv får jag dock snart ett efterlängtat jullov. En självklarhet efter så många år i yrket men en källa till avund för de som sluppit ut från skolans värld.
I år har jag tagit det lätt med julklappar. Jag har delegerat ut köpandet till mina nära och har väldigt lite koll på vem som skall få vad. Vi har kommit överens om att bara ge en present till var och en och att den skall få kosta högst 200:- Detta har inte ens jag, i all min girighet, lyckats hålla och jag har en känsla av att presenterna nog blir lite fler och lite mer. Men inte mycket.
I söndags var jag t.ex. inne i en modern boutique, ett sådant där ställe som unga människor söker sig till för att köpa den trygghet och säkerhet naturen inte förunnat dem. Det var gräsligt. Supercoola expediter gled omkring i ett öronbedövande dån av tung discomusik och brattsen från de fina kvarteren fylkades kring guldkalvarna. Vad gör en sådan som jag där? Jo, köper ett presentkort till en som vill vinna insteg i denna fina värld. Hur långt man nu kommer på 200 spänn....
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment