Tre veckor kvar

Tiden lär ju gå fortare, ju äldre man blir och i höst har den haft extra bråttom. Dagarna i San Francisco och Paris står som ljusa, snabbt förbiglidande, höjdpunkter under terminen och nu är det bara tre veckor kvar till jullovet. Vi skall resa upp till Lappland som vanligt, men i år har vi gjort det lite bekvämare för oss. Vi har bokat hotell halvvägs upp på ditvägen. På nedvägen är vi två förare och då behövs ju ingen övernattning.


Det som återstår nu är de sist desperata proven och betygssättning, som egentligen aldrig berett mig några större själsvåndor. Betyg är ju något som vi lärare inte ger ut, det är något som ni elever tar, brukar jag säga till dem. Den som inte tar får heller inte och det har fungerat bra genom åren.

Julförberedelserna är numera också mycket begränsade, ja här hemma nästintill obefintliga. Jag brukar numera baka fruktkakan från Allt om Mat 1973, som då kostade 4:75 totalt enligt receptet. Ett pris som numera knappt räcker till bakpulvret. Jag målar också egna julkort och i år är motivet lite smått besynnerligt för de som inte varit i Porsi. Det föreställer nämligen en liten tomte som står och tittar upp mot en snöskoter, som står uppallad på taket av et litet skjul vid St Luleälvens strand. Gode vännen Lars har en gång ställt upp den uttjänta skotern där, mest för att väcka förbipasserandes nyfikenhet.

Sedan har jag ju förstås julstädat och pyntat i vår lilla stuga i stora skogen. Där har jag unnat mig att tjuvstarta och redan i mitten av november kunde jag luta mig bakåt i soffan, tända änglaspelet, veva upp "Whit Christmas" på grammofonen och behagfullt avnjuta en lussekatt till nymalet kaffe. Det gäller att ta ut det gottigaste ur vardagen.