Jag har idag fått ännu ett bevis på att min självförhävelse straffar sig. Jag har varit så nöjd med det schema jag lagt och mina kolleger har delvis stött mig i denna uppfattning. I eftermiddags ringde så min schemaläggarkollega på Ström och förklarade att jag missat en väsentlig sak. En av deras lärare skall ha engelska och B-språk i en klass hos oss och detta hade fullkomligt fallit mig ur minnet.
vad värre var. Vi hade talat om detta innan schemaläggnignen började i våras och jag hade även skrivit upp de tider han kunde jobba hos oss. Men detta hade jag alltså glömt bort fullkomligt så nu blev det till att flytta om två lektioner engelska i åttan och tre lektioner b-språk. Med ett antal lärare inblande i varje lektionspass.
Stressen kom krypande likt en slemmig orm över skrivbordet men jag kastade mig över den och efter några timmar hade jag faktiskt fått till det så att det stämde på nytt och att Strömsläraren kunde ha sina lektioner på de tider vi kommit överens om från början.
Och - hunnen hit så inser jag att jag kanske dock trots allt är värd ett visst självförhärligande. Jag är inte sä jäkla tokig ändå när allt kommer omkring.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Där satte du huvet på spiken min son!
man skulle ju annars kunna tro att det inte blivit så mycket kvar till dig själv med tre sådana avkommor. men kanske kan avkomman ses som parallellkopplad och intelligensen som en potential?;)
Post a Comment