Det kan tyckas vara enkla vardagssysslor, men jag känner så väl igen min mor i mig själv i dessa situationer. Att lösa färdbiljett på buss på rätt sätt var ett sort företag för henne.
Irland är tvåspråkigt. Det var en överraskning för mig,. Visst kände jag till att det finns ett språk som heter iriska, men jag trodde det var ett utdöende tungomål som bara talades av gamla byoriginal i det mest avlägsna delarna av gröna ön.
Icke så. Sedan juni 2005 är iriska EU:s tjugoförsta officiella språk och detta har lett till en kraftig renässans för språket. Alla gatuskyltar och andra officiella texter är tvåspråkiga. På tåget lästes alla högtalarupprop på både engelska och iriska. Jag som trodde det skulle till en enorm tur att bara få höra det.
Jag kom att hamna i samspråk med en ung kvinna på tåget och vi halkade tämligen genast in på de keltiska språken och hon visade sig synnerligen välunderrättad. Hon gick sista året på gymnasiet och berättade att iriska var hennes modersmål och att alla barn i Irland läser språket i skolan nu.
Hon läste upp hela "Fader vår" på iriska och jag kontrade med inledningsraderna ur samma bön på det utdöda språket östgotiska, så som det skrivs i Silverbibeln. Så det var i sanning en vitter tågresa.
Tåget ja. Det skilde sig en del från vad jag är van vid i Sverige. Plattformen var inhägnad av ett järnsmitt galler och ingen kommer in där förrän det är dags att borda tåget. Väl inne upptäckte jag att mitt namn lyste på en liten display ovanför min plats.
Landskapet vi gled förbi påminde mycket om Danmarks bortsett från att det inte fanns några uppenbara sädesfält. Allt var öppet, men det verkade bara vara betesmark. Små och stora gräytor i ett flackt landskap, omgärdade av buskar och träd. Jag hörde en gång i ett radioprogram att dessa häckar är ett sätt för bönderna att förhindra vinderosion i det öppna landskapet. Utan häckarna riskerar jorden att blåsa bort.
Och så mycket oxfilé och lammstek som Irland exporterar till oss så krävs det naturligtvis betesmarker.
No comments:
Post a Comment