Surdimma

Något snille i någon av TV:s morgonsoffor myntade i helgen uttrycket surdimma om vädret och det tycker jag var välfunnet. Det har varit surdimma med noll i sikt på mornarna denna helg och när dimman väl lättat kunde den lika gärna låtit bli för staden under den var grå och trist intill leda. Skönt att det finns TV sådana dagar, fast den inte heller ger särskilt mycket tröst.

Många av de mest lättsmälta kanalerna, TV3, TV 5, MTV o.dyl. verkar vända sig till förståndshandikappade eller långtidsarbetslösa, som saken så väl formulerades i Hipp Hipp för ett par år sedan. Nu i helgen gladdes vi åt Etapp 1 i schlager-SM och frågan är väl vilken av ovanstående kategorier den närmast vänder sig till. Fast det är ju ändå Public Service så vi lät oss roas.

Sedan bjöds vi något så ovanligt som en kvalitetsprodukt i ettan i sena lördagsnatten, då det normalt brukar serveras standardstöpta amerikanska actionfilmer. En fin historia av Philip Roth med Anthony Hopkins och Nicole Kidman, känd från Rånnums gästgiveri, borgade för en tänkvärd och fängslande filmupplevelse. Filmen hette ”The Human Stain”.