Mitt liv som sjukskriven

Jag har nog lite klämtjäckt sagt till mina kolleger att jag kommer att få några härliga friveckor i hemmets lunga vrå, nu när jag blir sjukskriven. Lite lagom justerad, så att man inte kan städa eller ta i med hårdhandskarna, men samtidigt vid full mental vigör för att se på TV, läsa böcker, lösa korsord, släktforska, pilla lite med schema och dataadministration.

Och hur blev det? Jo, precis så. Ja, inte riktigt förresten. Det blev inte friveckor utan frimånader. Den gode dr Vibe sjukskrev mig i tre månader och det tycker jag låter väldigt mycket. Men troligtvis vet han vad han talar om och har klart för sig hur lång tid kroppen behöver för att återställa sig till det normala. Att jag mår som jag gör beror naturligtvis på kraftig medicinering och har inget att göra med att jag snart skulle vara fit for fight igen.

Mina dagar kan synas långa, men jag har inga problem med att få tiden att gå. Allt tar tid när man inte kan röra sig fritt. När jag äter måste jag traska iväg med glas, tallrik och kaffemugg i tre vändor mellan spis och köksbord. Att klä på sig strumpor och byxor är en smärtsam och svår procedur där magmusklerna tar emot lite extra när knäet inte kan böjas tillräckligt.

Sedan är jag faktiskt bara sjukskriven till 80%. Mitt fredags jobb vill jag gärna ha kvar och kontakten med arbetskamraterna är inget problem. E-mail och sms funkar förträffligt och schemaarbete kan skötas utan hjälp av knän. Bara huvudet är friskt så.

Nu har jag också börjat ta tag i ett oändlighetsprojekt, som jag länge drömt om. Det handlar om att bringa reda i alla mina släktforskningspapper. Jag började släktforska på åttiotalet, innan datorn var ett redskap och nu håller jag på med att digitalisera mina resultat.

Så nog för att jag har att göra. Alldeles extra trevligt är det ju för övrigt att jag trivs så bra i mitt eget sällskap. Det gör vistelsen här inom hemmets fyra väggar än mer uthärdlig. Jag är egentligen en väldigt trevlig person att ha att göra med. Det måste jag konstatera flera gånger var dag.