Så var det då dags igen. Mot blå himmel med ulliga vit moln vajade flaggorna när eleverna i avgångsklassen tågade mot kyrkan, så som det gjort i alla de 36 år jag firat skolavslutning på Fuxerna.
Tänka sig, det var min sjuttioandra termin på högstadiet som fullbordades idag. Det skall nog inte i första hand tolkas som trofasthet och solidariet utan mer som ett visst mått av oföretagsamhet. Det är tryggt att hålla sig kvar på ett ställe där man vet hur valserna går och där man känner sig inarbetad i den skolkod som gäller.
Sjuor och åttor har en betydligt torftigare avslutning,utan kyrka och utan tårta i matsalen, men vi hade i alla fall en liten sångavslutning i aulan där de till slut fick sjunga Idas sommarvisa och Den blomstertid nu kommer.
Visste ni förresten att Isak Kolmodin, som skrev sången, var präst i Lärbro på Gotland på 1600-talet och att han då brukade vandra till Hångers källa för att njuta av Guds vackra natur och att han då lär ha blivit inspirerad till sången.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment