Lite annorlunda mot tidigare, då dagen firats i egnahemmet från 50-talet och med mors vakande öga över tillställningen. Men tiden går obönhörligen framåt och detta år samlades vi i den servicelägenhet där far numera bor. Det gick bra det också.
Ett stort samlingsrum rymde de 20 gäster som kommit och stämningen var god och högljudd. Så bullrande att födelsedagsbarnet självt knappt kan ha uppfatta så mycket av vad som sades. Säkert gladdes han åt uppslutningen och säkert kände han av den goda stämningen.
Vi undfägnades med smörgåstårta och hembakt tårta, garnerad av yngsta barnbarnet och allt smakade mycket bra. Det kändes bra att vara där och få se att så många kom ihåg att farsgubben fyllde ännu ett år.
3 comments:
Trevligt läsa och jag tror säkert farfar var glad "enbart" över uppslutningen!
Man kan inte tro att han fyllde 89 år, ser väldigt ung och rask ut.
Vilken smaskig tårta, jag vill också fylla år känner jag =)
Kram på er alla.
/Ammii
Tre namn efter tidens sed?
Inte visste jag att det var sed då. Min mormor är 95 och fick bara två namn, ja när jag tänker efter så har nog de flesta i min släkt bara två namn som är födda för så där 90-100 år sedan. Min farfars syster fick tre namn men det var för att gudföräldrarna som tog med barnet till prästen för att döpa henne blev osäkra på vad hon skulle heta och drog till med alla tre alternativen som de hade.
Post a Comment