Frälsaren

Detta handlar naturligtvis inte om att jag genomgått någon uppenbarelse i religiös mening utan kanske mer i litterär. Jag har länge laddat min iPod med olika deckare och funnit gott behag i detta. Dock har jag nu mer och mer börjat känna en viss mättnad och när jag i veckan hörde på just Frälsaren av den norske succéförfattaren Jo Nesbö upptäckte jag att jag inte tyckte det var kul längre.

Författaren klarar inte att hålla spänningen och intresset vid liv med mindre än att han för in nya mord i handlingen och det känns lite torftigt. Likadant var det med den så omtalade Hypnotisören av signaturen Lars Kepler. I en fullständigt orimlig kedja av händelser sker det ena mordet efter det andra.

Tacka vet jag Nesser och Mankell och Leif GW, vilka presenterar ett brott i början av boken och sedan låter läsaren följa en intellektuell kamp mellan en knivskarp kommissarie och en förövare. Ända tills den senare avslöjas och grips av den förre.

Allra bäst tycker jag dock om böcker där en spännande historia berättas utan att det måste ha begåtts ett brott. Där har jag upptäckt att Mankell är en mästare. Han har skrivit böcker som håller nyfikenheten vid liv genom en hel roman utan att ett endaste litet mord begås.

Läs t.ex. den fascinerande berättelse om ett gatubarn i Mosambique, som berättas i Commedia infantil, där en tioårig pojke berättar sitt livs historia på taket av en teater, dit han sökt sin tillflykt under sina sista dagar i livet.

Eller Italienska skor, som utspelas kring en läkare, som flytt ut till ett litet hus i havsbandet och som en dag upptäcker att en kvinna kommer vandrande över isen. En människa från hans förflutna, som sätter igång en berättelse, som rymmer mycket dramatik med mycket enkla medel.

Jag brukar ibland säga att jag tycker om filmer som visare hur ett staket målas och som sedan skildrar hur färgen torkar. Ungefär samma sak gäller nog om böcker och det skulle vara kul om någon av alla mina läsare kunde komma med något mer lästips på denna nivå.