Vaknar till en tjutande snöstorm med snödrivor tornande upp sig till däckshöjd på gatorna. Busstrafiken lamslagen och jag chansar på Arlanda Express för att kunna ta mig ut till flygplatsen i tid. Det hade jag inte behövt. Även planet är sent och jag har gott om tid att strosa runt. Det är alltid så trivsamt spännande att gå och se ut mot startande och landande plan. Jag älskar atmosfären på flygplatser men idag blir det lite väl mycket.
Till slut är det dock dags och vi kommer iväg till Düsseldorf där jag skall byta till Parisplanet. Tji fick jag ty förseningen gör att planet hinner gå utan mig. Som lite tröst på såren får jag dock middag av flygbolaget. Gratis är alltid gott och jag låter mig väl smaka. Det där med GI får ge vika inför verkligheten och den meny som bjuds så det får faktiskt bli en stor underbar öl till maten, nu när jag ändå börjat synda på nåden.
I Paris landar jag sent om aftonen på Charles De Gaulle. Ett futuristiskt monsterbygge, skapat av några nyexaminerade arkitekter, som ersatt förnuft och erfarenhet med hejdlös skaparglädje. Gångar, trappor och utrymmen slingrar sig som ormar kring varann och skyltar pekade åt de mest omöjliga håll.
Till slut finner jag min väska och efter ytterligare sökande även järnvägen in mot stan. Dottern hade i god tid skickat utförlig resebeskrivning och jag lyckas både köpa biljett, byta två gånger och stiga upp ur metron bara några meter från hennes ytterdörr. Där slår våren emot mig med full kraft.
En mild vind smeker mitt anlete. Skinnjackan och yllemössan känns med ens alltför varma och ljuvliga dofter från den kvällsöppna trottoarserveringen slår emot mig. Det känns i detta nu att jag åter är i Paris och den känslan är mycket angenäm. Dottern har bullat upp med ostar och bröd och ett gott vin. Så denna dag blev verkligen en vandring från vinter till vår på tolv timmar.
No comments:
Post a Comment