Himlen är oskyldigt grå

Ja, grått är februarivinterns färg just nu och den passar mig rätt bra. Inga dramatiska utsvävningar åt något håll utan en vardag som lunkar fram i grå och rofylld takt. Mot bättre vetande har jag abonnerat på Riksarkivets tjänster under tre månader bara för att det var så billigt och för att det är så roligt.

Jag visste att det skulle sluka all min fritid men vadå? Ibland får man väl unna sig lite roligt och jag super ju i alla fall inte, som jag brukar ursäkta mig med när jag spenderar på mig själv. Jag skall inte trötta eventuella läsare med vad jag kommer fram till men om det skulle dyka upp något extraordinärt så hör jag av mig.

Annars är det den förestående Parisresan som fyller mitt sinne dessa dagar. Jag såg ett kort reportage om en travkusk i Paris i sportspegeln i förra veckan. Man såg honom glida omkring på en liten trång gata bland en massa småbutiker och bistroer och plötsligt slank han in på en liten servering för att bli intervjuad över en espresso. Det var riktigt så jag fick hemlängtan och jag mindes precis hur det kändes förra gången jag var där.

Annat som hänt sedan sist är att min andrabil nog fått sin dödsdom nu. Den går förträffligt men bilverkstaden har dömt ut fläktmotorn och det är jobbigt att köra med igenimmade rutor. För att inte tala om alla försäkringar och skatter och däck och reparationer som vidlåder en gammal bil. Jag skall försöka få ut den på blocket och dra ner på priset för det där med fläktmotorn så får vi se om någon händig person känner sig lockad.

Ja. Sedan var det nog inget mer för denna gång. Hej så länge!