Äntligen ser det ut att bli lite vinter och just nu är det precis den vinter jag hoppats på. Kallt och mycket lite snö. Det är bra mot alla fästingar, mördarsniglar och annan ohyra som ligger gömd nere i marken. Visserligen klarar väl rådjuren den här sortens vinter men det gör deras predatorer också. Lodjuret och räven kan lätt ta sig fram och hugga dessa trädgårdsmarodörer.
För ett par år sedan såg jag att de hade ett rådjurslotteri i den by i Norrbotten där jag understundom dväljs. Jag frågade i min oskuld om det var rådjursstek som första pris och lottförsäljaren vart förfärad.
- Nej, vi skall inte skjuta dom, vi skall stödutfodra dem, utbrast hon.
Så högt norrut är rådjuret sällsynt och det växer inte lika mycket som de rackarna kan skövla i trädgårdarna. Då är det värre hos oss nere i södern, som måste hägna in våra odlingar med fula snören, behängda med glimrande CD-skivor eller dränka in pinnar i ammoniakdoftande gifter. Så jag hoppas att vintern fortsätter att tjäna mina syften vad gäller de oskäliga djuren.
Och i morgon skall jag på vernissage på Nordiska Muséet! Mer därom senare
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment