Resfeber

Så skall man då ut på vift igen. En av fördelarna med att ha sina barn utspridda över världen är att man får naturliga resmål. Denna gång är det den förstfödde, som skall lyckliggöras av ett faderligt besök i dagarna tre. Gossen bor på Irland (eller heter det i?) och dit har jag alltid haft en önskan om att få resa.

Det blir flyg från Arlanda till Dublin där jag börjar med att övernatta på ett hotell nära flygplatsen. Jag tyckte först det lät lite dyrt med 59 euro, men när sonen förslog att jag kunde tälta i stället, så gjorde jag slag i saken och bokade rum.

På måndagen tar jag så tåget ner till Cork och biljetten är givetvis redan inköpt - på internet. Jag har t.o.m. valt ut min sittplats på en skiss över tågvagnarna. Hoppeligen blir det en fin resa genom den gröna ön.

Jag har frågat gossen om det finns någon pub där han bor och han har försäkrat att jag därvidlag inte behöver hysa den allra som minsta oro. Saken skall hur som helst kollas upp den första kvällen.


Sedan har jag tänkt mig en resa med hyrbil ner till sydkusten. Har kollat in landskapet i Google Earth och det verkar vara vilt nog för min smak. Ska bli härligt att titta ut över branta, sönderskurna kustklippor mot en rytande Atlant. Bara det nu inte blir för besvärligt att ta sig igenom rondellerna i vänstertrafik...

På tredje dagen far jag upp mot Dublin igen. Med iarnròd, som Irlands järnvägar heter på iriska. Järn är ett av de äldsta låneorden i svenskan och det kommer från - just det - keltiska.

Det ska bli hiskeligt roligt att åka iväg och jag känner redan nu hur resfebern rister genom kroppen. Bara nu inte influensafebern hinner före.