Prickfri

Veckan har gått åt till att försöka bli prickfri. Och då menar jag inte körkortsmässigt. Där är det redan kört för två år framåt. Nej, nu skall jag gubevars få nytt knä nästa vecka och innan farbror doktorn ger sig till att skära så skall det inte finnas en enda sårig fläck på min lekamen. Där kan nämligen de små ondskefulla bakterierna lägga sig i försåt för att hoppa in i knäleden när den väl öppnats.

Det är inte lätt att vara fläckfri om man har psoriasis, men jag har en ganska nylig ljusbehandling att falla tillbaka på och efter den har jag varit osedvanligt flitig med mina kortisonsalvor. Kanske lite väl flitigt för kortisonet sliter på skinnet och det är ett par ställen som jag inte vill att doktorn ska upptäcka.

Jag lugnades dock i eftermiddags, när jag gick igenom proceduren med svärmor, som av en ren slump gjorde just den här operationen igår. Läkaren hade nöjt sig med att fråga henne om hon hade några sår och frågar han mig så skall jag titta på honom med mina troskyldigaste blå och säga, att med mig är det ingen fara. Det är det säkert inte heller om jag använder små lätta, oskyldiga, mjukgörande salvor tiden fram till dagen S, som i Skära,

Tänk att man nu är vorden så till åren kommen att man underhåller sin omgivning med sin egen lidandes historia ...