Dramatik vid geocaching

Igår kväll firade jag att jag tagit sommarlov med en liten fin geocachingtur upp till de vackra ekhagarna i Västra Tunhem, under höga Hunneberg. Nu är ju schemat utdelat och folk har kommit med en hel del vettiga synpunkter men även dessa har ebbat ut så jag tolkar det som att vi kör på det schema som nu finns.

Då kan man ägna sig åt nöjen igen och dit hör definitivt en rundtur i de marker som redan Carl von Linné föll i förundran inför vid sitt besök år 1746. Ekarna, som var gamla redan då, står där fortfarande som mäktiga inslag i en storslagen natur. Där har geocachare gömt sina små burkar på särskilt intressanta platser.

En sådan är V Tunhems kyrka och på väg dit for jag förbi en märklig syn. En polisbil med blinkljus som stod stilla bakom en svart bil vid vägkanten. De var uppenbart ointresserade av mig så jag fortsatte in mot kyrkan. Tur var det för alldeles efteråt körde den svarta bilen iväg i hysterisk fart med polisbilen blinkande och tutande efter, uppe på huvudvägen. Det var tur att jag hunnit undan för där gavs inte mycket utrymme för vare sig om- eller förbikörning.

Sedan jag gjort mitt, återvände jag i sakta mak och ställde mig att titta efter en cache i en gammal kalkugn vid vägkanten. Då kom där en stackars tösabit haltande utefter vägen. En huttrande blek krake, som var fruktansvärt fel i denna friska natur. Ett inrökt smutsigt tillhåll hade varit hennes miljö. Hon frågade mycket artigt om jag hade cigaretter och när jag inte kunde hjälpa henne därvidlag fortsatte hon vidare utefter den väg som biljakten gått.

Jag vet det inte men troligen hade hon väl något att göra med den svarta bilen jag tidigare sett och denna tanke styrktes när jag såg denna text i TT-ELA:s nätupplaga i morse. Så nog kan en stilla geocache-utflykt vara mycket mer spännande än den låter.