En ny familjemedlem

Aldrig trodde jag väl att jag skulle jollra över en liten hundjävel, men ack vad jag bedrog mig. Även om jag utåt försöker hålla uppe skenet av kallsinne inför dessa asätande nedskitare av trottoarer och gångstigar. Lilla Noomi är dock rätt söt för att vara hund, t.o.m. för att vara bulldog, en sådan där som kört huvet rakt in i lagårdsväggen och blivit platt om nosen.


Ovan ser ni den första bilden av henne i mattes armar. Hon såg lite yrvaken ut, men protesterade inte nämnvärt mot att bli upplyft ur resekorgen. Det gällde dock att fort få ut henne på någon gräsmatta för rumsren är hon långt ifrån.


Här syns hon ihop med Husse som redan antagit ett bulldoggsliknande utseende själv. Sådan herre, sådan hund. Gräsmattan var rolig att ströva omkring på men inte fattade en sådan liten vad vi förväntade oss av henne i denna situation. Så det var lika bra att ta med henne upp i lägenheten.


Nu var det som att hon plötsligt insåg att något hänt. Flygresan och frånvaron av mamma och syskon hade hon inte brytt sig om under dagen men efter utevistelse skall man ju komma in till dem igen. Det gjorde hon inte nu. Hon insåg att hon kommit till en ny främmande plats och slog sig resolut ner utanför tröskeln. Där satt hon hon och ville inte gå in trots mattes vädjande lockrop.


Sedan hon blivit buren in gick det dock bra och hon bekantade sig lite trevande med den nya omgivningen samt passade på att göra det hon borde ha gjort på gräsmattan utanför. Både ettan och tvåan. Så nu är det bara att fortsätta följa den lillas utveckling och se vart det bär hän. På fredag nästa vecka har det kommit på min lott att passa djuret under dagen och jag får väl slänga ner henne på hundfilten i soffan medan jag jobbar vid skrivbordet intill. Det skall nog gå bra.