Men efter första dagen i Paris är min tveksamhet som bortblåst. Intet av det jag fruktat har inträffat utan Dottern och jag har i lugn och ro strosat runt i, vad jag inbillar mig, är riktiga parisiska kvarter. Vi började med en tur i metron bort till hennes gamla kvarter, där vi tog oss god tid att besöka marknaden med ostar, korvar, skinkor, frukt och grönsaker i långa härliga rader.
Sedan jag köpt mig lite av livets nödtorft, ett par vitlökskorvar och lite inlagda oliver, gick vi bort till hennes gamla stamkrog där personalen mötte med kindpuss och kramar och där jag "hyllades" som le pêre d´Erika. Här mötte vännen O upp och vi tillbringade sedan resten av eftermiddagen tillsammans.
Fortsatt strosande där vi tyvärr inte hittade någon bra rea-butik med lämpliga födelsedagspresenter till P, men i stället såg och lärde av O som är en mycket kunnig parisguide.
Lite turistiska unnade vi oss dock att vara. Vi gick nämligen in i den kyrka som nämns i början av Da Vinci Koden och tittade på den s.k. rosenlinjen som var markerad i golvet med en smal mässingsstav. Här tände jag också ett ljus till morbror Olle, precis som vanligt.
Eftermiddagen flög fram och plötsligt var det dags att åka hem vilket gjordes i buss. Vid ett tillfälle passerade vi faktiskt Notre Dame, men jag hade den i fönstret bakom mig och satt för bekvämt för att iddas vända på huvet.
Vi skulle nu ha laddat upp inför en kvällsavslutning på nya stamkrogen, men J hade ett jobb som drog ut på tiden och E och jag satt kvar i soffan och njöt av det vi införskaffat under dagen och lyssnade på Lisa Ekdahl. Ingen dum avslutning på en fin dag.
No comments:
Post a Comment