Resedagbok 4B

Jag styrde alltså västerut och passerade byar och städer, vars namn jag redan stött på i museifilmen om D-dagen. Jag valde medvetet små vägar och fann stort behag i att färdas fram genom landskapet. Man kommer landet in på livet på ett helt annat sätt när man reser så här.



Solen sjönk och ett tag såg det ut som om den skulle hinna ner i sjön innan jag var på plats. Till slut nådde jag dock Cap Cabernet, och upptäckte en gammal fyr ute på en hög klippa. Härifrån hade jag en fantastisk utsikt över Atlanten, Synd bara att horisonten förlorade sig i ett dimmig töcken. Nu blev det så att solskivan tunnades ut i stället för att klippas av vid nedgången.



Förutseende som alltid hade jag tagit med en vitlökskorv, en baguette och en flaska mineralvatten vilka gav mig en stämningsfull kvällsvard på, vad det kändes som, europas yttersta utpost mot havet.

Hemresan vart lite av transportsträcka. Jag kunde konstatera att landet är mer befolkat än Sverige ty det fanns många vägar. I varje rondell gick det ut minst fyra vägar och vid varje utgång hängde skyltar med flera ortnamn så man fick verkligen hänga med för att hitta rätt.

Till slut gjorde jag det och kunde bädda ner mig i en varm och go hotellsäng efter en händelserik dag ute i Normandie.