Mycket har hänt det här året men minnet av vår mor har inte förbleknat. Hur ofta har jag inte upplevt något roligt och tänkt att "det här måste jag ringa och berätta för morsan". Hur ofta har jag inte trott att hon skall komma in med kaffet, när jag var på besök i hemmet. Hur ofta har jag inte fått intala mig själv att det faktiskt är sant att hon inte finns hos oss längre.
Hon har varit med oss alla i tankarna och speciellt påtagligt var det när lilla kusin K gifte sig. Där fanns mormor med i tal och sång. Och jag tror vi är många som fortfarande har små privata samtal med henne och att hon egentligen är rätt levande för oss alla. Och vi vet alla att om hon kunnat läsa den här texten så hade hon fnyst föraktfullt åt högtidligheterna, för sådan var hon ju, vår mor.
Jag lägger ut en vardagsbild från sista året då hon, som alltid satt med vid frukostbordet de gånger jag kom hem på "tisdagsbesök" och sov över till onsdag morgon. Hur tidigt jag än skulle iväg så nog stolpade hon upp och kokade kaffe och dukade fram frukost.
3 comments:
Omständigheterna till trots hade vi en förhållandevis trevlig dag där i Lidköping, men jag fick minsann aldrig en sån fin frukost uppdukad när jag var på besök i hemmet. Bortskämd var du, din rackare...
/Lillasyster M
Förvisso var jag bortskämd, men jag bar det med jämnmod
Jag har varit hemma hos mina föräldrar i helgen och också fått frukosten framdukad och middagen och lagad kvällsmat och kaffe och kakor där emellan. Jag gick upp flera kilo är jag rädd men jag är så glad varje gång jag kan få komma hem och allt är precis som det alltid har varit. Jag vet att jag inte lyckats ge mina barn den tryggheten och det känns tungt. Men jag och min mor vi delar intresset för historia och släktforskning så vi har fördjupat oss i det en hel helg och varit på ett fantastiskt museum. Följ med dit, till en tid som flytt, genom att gå in på min blogg, det är nog något för dig!
Post a Comment