Denan viktiga bemärkelsedag firade jag icke genom något kanelbullebak. Nej, jag var betydligt nyttigare och satte min sedvanliga vridbrödsdeg på lördagkvällen, för att sedan låta degen stå och jäsa ute på balkongen över natten.
Att jag inte bakade kanelbullar får dock inte hänföras till min asketiska karaktär utan till ren okunskap. Jag visste inget om dagens betydelse förrän vridbröden redan var klara och avsmakade. Så dags såg jag nämligen ett soff-program i fyran där ett proffs stod och bekade just - kanelbullar.
Han sa dock något som fick mig att yvas för han hade kommit på samma sak som jag själv: Ett bak skall ta tid och en deg skall få jäsa i sin egen takt. Inget smält smör och ingen 37-gradig degsvätska för då "vildjäser" degen och de goda smakämnen hinner inte fram förrän degen redan förvandlats till bröd.
Så mina små vridbröd som har krankallt vatten till vätska och sedan får stå ute i höstrusket och huttra medan de jäser, de får den mest ljuvliga doft och smak.
Fast, i sanningens namn skall erkännas att jag var och köpte ett par kanelbullar i ICA:s "hemgräddade" hylla och de smakade inte heller kattskit, som mästerkocken Lallerstedt brukar säga.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hallå!
Vad är det för vridbröd du pratar om? Kan man få recept på dessa?
På fredag kommer jag till Trollhättan och stannar en vecka, kanske vi kan hinna med en kopp java på något av stans mysiga fik någon kväll?
Kram på er.
/Ammii
Va kul! Måndag eller Onsdag passar perfekt för mig.
Post a Comment