Julmorgon

Jag sitter just nu ensam vid köksbordet medan resten av huset sover lugnt och gott. Snön ligger djup ute på gården och termometern visar minus tio. Det är en av de bättre stunderna på julafton. Jag minns hur jag förr tyckte det var så fantastiskt att tassa upp i ett tyst hus, tända brasan och känna in hur julen kom emot mig. (Låter lite som Ernst det här!) Snart vaknade resten av familjen och morgonfika vidtog varefter de små sov vidare medan jag läste Västgötens jul.


I år är barnen utrikes och inte ser de någon snö när de tittar ut men kanske har de ändå kvar något av den stämning inför dagen de en gång fick inplanterad i sina små sinnen.

Efter frukost ska vi iväg till kyrkogården och gräva fram gravstenen under snön och jag skall sätta mitt ljus i minneslunden till minnet av mina kära bortgångna. Sedan bär det av till församlingshemmet där vi breder 50 smörgåsar, som läggs under gladpack tills i morgon. Vi ansvarar numera för kyrkkaffet efter julottan och det brukar vara rikligt besökt. En stund som säkert uppskattas lika mycket, om inte mer, än själva ottesången.

Efter smörgåsarna blir det så Kalle Anka. Anna Anka har inget att hämta här eftersom vi gudskelov inte har TV3 och vi dessutom är rent ortodoxa i vårt julfirande. Det SKA vara Kalle. När vi sedan ätit julmiddagen gör svåger och bonusbarn sin årliga avdukning och diskning. Misstänker att det är barnet som fortfarande har mest bråttom till julklappsutdelningen. I går har jag skrivit ett par verser, som i kvalitet och spirituallitet vida överstiger det trams som Bingolottos rimstuga åstadkom igår kväll. I sinom tid kommer prov på poemen.

Till sist avslutas dagen med att de kära vännerna J och C med barn kommer in på traditionell julfika och sen är det bara att lägga sig med julklappsboken och somna sött.