Så har vi då ännu en gång tagit oss de hundra milen upp till Lappland för att fira jul. Vi borde väl inte ta bilen dit men tågpriserna är så höga att de inte är något alternativ när man är tre som reser. I år är vi också två som kör ty bonusbarnet har körkort och är sugen på vägkörning. Hon har dock aldrig kört automatväxlat men det dröjde inte många meter innan hon förtjust utropade att ”det är ju som att köra en leksak” .
Hon, som ännu inte vant sig vid traditionella växlar hade mycket lättare än jag att anamma den nya tekniken. Hennes händer fladdrade inte en enda gång över växelspaken när hon skulle sänka hastigheten,. Farthållaren var också en finess, som hon genast tog till sitt hjärta.
P körde från Dragon Gate i Älvkarleby (stort, ödsligt, kinesiskt motellkomplex) till Höga Kusten bron, där vi unnade oss ett restaurangbesök och belönades med plats vid det allra bästa bordet. Det stod i en glasalkov med fantastisk utsikt över bron och över den nedgående solen. Detta var något annat än Chicken Nuggets på Max eller.McDonalds.
Redan vid tre skymde det och halv fyra var det kolmörkt och var så ända tills vi var framme vid elvatiden efter femton och halv timmes körning. Inte så fort som möjligt men mycket besinsnålt (och säkert). Väl framme möttes vi av sedvanlig marschaller och ljuslyktor, som lyste upp den lappländska natten och gav den julstämning som jag unnar alla att känna.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment