Resumé

Jag har haft på känn att jag skrivit lite dåligt i min blogg under senare tid, men med förfäran fick jag idag se att jag inte varit inne sedan den 23 oktober, Det ska tolkas som att livet förflutit i sin vanliga lunk men helt händelselöst har det ju inte varit så jag skall försöka göra en liten sammanfattning. För att inte trötta läsaren med en jävlalång skildring delar jag upp de senaste veckorna i småetapper.

Tandläkaren.

Senast jag skrev satt vi ute och fikade en sen hösteftermiddag. Efter det blev det normaltid och så tidiga kvällar att det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem. Inte mycket tid att sitta ute och fika alltså. I stället besökte jag min tandläkare, vilket är en kulturupplevelse då hans mottagning ligger på den tomt där AB Talfilm en gång hade sin inspelningsstudio för bl.a. Åsa Nisse.
I fjol gav jag honom en massa kronor mot at jag fick fyra av honom. Två av dessa lossnade dock snabbt och idag sa han att jag skulle få dessa på garanti. Utan att jag ens nämnt ett ord om saken själv. Det hedrar honom.


Geocaching

Om det händelsevis undgått något så kan jag påpeka att vi börjat med geocaching. För ett par veckor sedan la jag ut en egen serie på sex olika cacher vilka jag planerat en längre tid. DE bygger på en bok av Anders Nordqvist om Åsa Nisse och cacherna är utplacerade i Täby trakten på sex olika platser där filmerna är inspelade.
De publicerades en måndag morgon och redan efter en timme hade de första nördarna varit ute och sökt upp mina gömställen, skrivit in sig på logremsan och bokfört sig på datorn. Jag får ett mail var gång någon loggar mina burkar och brevlådan har nästan svämmat över av meddelanden med glada tillrop och tacksamma hälsningar.

Remmenedal

När jag ändå var igång med Täby så passade jag på att besöka gamla moster i Remmene. Dels för att glädja den gamla (jag är ju en så sjusärdeles trivsam gäst). Dels ville jag sätta upp gravlyktan och tända denna inför All Helgonahelgen. Slutligen lade jag ut två geocacher även här. En i närheten av den gamla stationsplatsen för att hedra minnet av en by som somnat in, Den andra placerade jag för att hedra minnet av gamle Kalle på Åsen, som var en storstilad entreprenör och en av de som först tände tanken på det som senare skulle bli Centerpartiet.

Järbo

Vi har släktingar i Järbo i Gästrikland också. En samling mycket trivsamma människor, som kommit tämligen nära nu, sedan det är motorväg ända till Gävle. Man är där på två timmar och dit for vi ett par dagar under novemberlovet. Gamla faster M dukade upp med sedvanligt överdåd och det var knappt man hann ta igen sig på soffan innan det var dags för nästa måltid. Farbror B och hans familj lite utanför byn gläder sig nog också över vårt besök och lördagskvällen tillbringades i deras stora kök med prat och skratt och buller och bång i en stor härlig gemenskap.

Situation Stockholm

Är en tidning som säljs av och för hemlösa i Stockholm. Den har sin motsvarighet i flera andra svenska städer och ofta kan man där läsa intervjuer med kända personer, som inte gärna ställer upp i andra sammanhang. Den säljs numera inplastad och i förra numret var det en läsare som klagade på detta. VI vet numera att plasten gör nytta. När vi for till Järbo på fredag kväll stannade vi till och handlade lite i Sandviken.
När vi sedan kom fram var tidningen spårlöst borta. Det enda som kunde ha hänt var att den ramlat ur bilen när vi stannade i Sandviken. Nästa dag hade vi lite fler ärenden och for in till stan igen där vi besökte samma parkeringsplats. Där låg tidningen, fortfarande inslagen i plast och hel och ren att läsa.

Fondue

Förra helgen skulle det ätas fondue. Något jag trodde hade avslutats redan på sjuttiotalet. Nu var vi dock hos en ung familj, som fått en gryta i present. Själv kunde jag bara konstatera att våra gamla grytor var slängda eller bortlämnade så vi gick till en second hand och där fanns den. Bara att fylla med T-sprit och tända på. I grytan hällde vi vitt vin sedan vi gnidit in den med vitlök och smälte sedan ost i vilken vi doppade brödbitar. Gott. Värdfolket själva hade olja i sin och friterade små köttbitar. Deras brännare läckte lite så det stod lågor upp efter grytan på ett farligt sätt men det gick bra till slut ändå.

Nya tallrikar

A har haft en samling tallrikar av olika modell sedan hon flyttade hemifrån och har därför länge närt en dröm om att skaffa sig en enhetlig servis. Nu har det äntligen blivit gjort. Servis var utsedd och moralisk styrka at göra sig av med de gamla var insamlad. Bara att åka och handla och det gick bra. Vi plockade till oss tallrikarna, lämnade in dem till expediten och väntade på slutsumman. Den blev väsentligt lägre än vi räknat med men vi höll god min.
Expediten, som var ett resultat av modern matematikundervisning reagerade inte alls på priset och eftersom vi var i en stor affär, som säkert lurat av sina kunder mångdubbelt större belopp så skämdes vi knappt ens. Vi ilade i stället ut till bilen med våra kassar och kollade kvittot. Det visade sig att ett felaktigt antal tallrikar registrerats vilket gör att kassan kommer att stämma ikväll och felet inte upptäckas förrän vid inventeringen, om ens då. Nöjda och belåtna lät vi oss alltså väl smaka av en god middag på de nya tallrikarna när vi kom hem.

Besiktning

Andrabilen skulle besiktas i veckan. Något jag gjorde utan större oro ty bilen går som ett urverk. Det skulle jag inte gjort. När besiktningsmannen tryckte bromsen i botten sprang ett bromsrör läck och körförbud lyste i eldskrift mot mig. Förutom bromsröret var det även lite väl mycket koloxid och kolväten i avgaserna. Alltså dags att skrota eländet eftersom bilen var inköpt till ett pris som motsvarade en liten iPad. Kändes nästan skönt att slippa tänka på skatt och försäkring och fan och hans moster.
Säljaren, en kollega, vart dock förtvivlad över det inträffade och skämdes oerhört. Hennes man är mekaniker och tanken på att skrota en bil som egentligen går bra sved i hans själ. Han har nu hämtat den med firman biltransportör och skall fixa till allt med delar som han köper begagnade på nätet. Och det medges. Det är oerhört bekvämt med en liten bil, så bekvämt att det kan vara värt ett litet utlägg då och då.

Seminarium i skolfrågor.

Under novemberlovet kostade skolan på oss ett seminarium i Göteborg, på det som förr hette Svenska mässan men nu kalls Gothia Tower. Jag inledde dagen med att ta Sveriges äldsta geocache, En plastburk som legat i en stenmur vid Götaplatsen sedan 2001. Den var enkel att finna men ack så svår att ta eftersom den krävde klättring i muren. Jag är inte skapt för sådant och hade stort besvär innan jag äntligen kunde fiska fram burken ur sitt hål och skriva min signatur på logglistan.
På seminariet var det roligaste en föreläsare i framtidsfrågor vid namn Troed Troedsson, som var mer av ståuppkomiker än skolmänniska. Betydligt tyngre var seminariet kring frågan varför finska skolan lyckas så mycket bättre än den svenska. Svaren var entydiga. I Finland håller inte politiker på och leker med skolan utan alla partier har en samsyn i frågan. I Finland är läraryrket högstatus och det går tio sökande på varje plats på lärarhögskolan. I Finland undervisar lärarna. De administrerar inte så som vi tvingas göra i Sverige. Ack ja… .