Hej mitt vinterland!

Så var det så den länge efterlängtade avresedagen till Murjek inne. Jag har sett fram så mycket mot julen i år, kanske för att det är det sista jullovet, att tanken på 105 mils bilkörning dagarna innan inte på något viss förmått dämpa förväntningarna.

Vi har gjort det lätt för oss i år, då jag är ensam om körningen, och bokat hotellrum i Ö-vik, som ligger precis halvvägs. Att klämma 52 mil en fredag eftermiddag känns ju rätt överkomligt och det var det också. Väglaget var bra och vädret kunde varit sämre. Nu snöade det små elaka flingor rakt mot vindrutan mest hela tiden, men vägbanan var kall och allt blåste genast bort så det var inga problem med väghållningen.

Det tyckte uppenbarligen alla de ovana blåbärsförare som styrde upp genom landet denna kväll. På några ställen där det varken var motorväg eller mitträcke utan man bara hade ett ynka körfält så låg det hela tiden någon nervös stackare och krypkörde till förfång för hela långa raden av bilar som låg bakom.

Ett sådant ställe var trakten runt Sundsvall, som tog en förfärande tid, att ta sig förbi. Vi hade tänkt äta middag på restaurangen vid Höga Kustenbron, så som vi brukar, men hade ingen chans att hinna i tid innan köket stängde. I stället fick det bli en kinarestaurang i Härnösand där vi var kvällens enda gäster, men där de serverade en utmärkt middag.

Sedan var det bara tio mil kvar till Ö-vik och då hade vi blivit av med de värsta bromsklossarna och kunde svänga in till Veckefjärdens hotell, vilket livligt rekommenderas, redan vi tiotiden på kvällen. Hotellet var enkelt men propert och den frukost som bjöds var riklig och god. Jag åt för halva dagen och vi behövde sedan bara göra ett endaste stopp för snabbfika (Frasses i Piteå) innan vi styrde in på gårdsplanen hemma hos svärmor i Murjek.

Då var det redan nermörkt trots att klockan bara var strax efter två men vi hade till all lycka kunnat klara den supertråkiga sträckan mellan Umeå och Skellefteå i dagsljus. En bitande kall luft slog emot oss när vi öppnade bildörren. 31 minusgrader visade termometern men inen i köket var det varmt och gott och julfint och en härlig plommonspäckad karré väntade på oss. Så nu kan julen börja.