Julafton -12

Julen är den tid då nostalgin för flöda fritt, över alla bräddar. Kanske är det just för att jag i vanliga fall är så nostalgisk som jag därför kan närma mig julen från en ganska nyter utgångspunkt. Jag hade fantastiska jular i barndomen och jag förde dem vidare till våra barn när de var små. Nu går många tankar tillbaka till när mina små var små och det gläder mig att få rapporter om hur de fortfarande minns julen.

Så här ser 33,6 minusgrader ut

 Min jul är annorlunda nu för tiden, men för den skulle inte sämre. Jag är inte alls den aktive organisatören och kreatören längre utan en passiv, gapande och ätande gäst som endast med möda vacklar från soffan till matbordet var gång det är dags att äta. I år vaknar vi till ännu en bister midvintermorgon med en termometer som står och skälver nere vid fotknölarna inför de låga siffror den visar upp.

Här gäller det att tända i rätt lykta

Nu är allt klart för kyrkkaffet i morgon bitti

 Det mesta är klart inför julen, bara några enstaka paket som ännu inte slagits in och man blir för den skull utvisad till TV-rummet, när det tas fram papper och snören på köksbordet. Vi skall också se till att förbereda inför juldagens kyrkkaffe, en tradition som vi ansvarat för i sju år nu. A och A breder smörgåsar, medan jag och P dukar fram koppar, fat och servetter. Innan dess är vi också borta på kyrkogården och letar upp gravlyktor ur snödrivorna. Det blir tända ljus idag, men vi har faktiskt fuskat och införskaffat elektriska gravljus som skall kunna brinna i några månader. Bra om man har långt till kyrkogården.

Kl 15:00

Komna hit i handlingen är det dags för Kalle Anka och i år, liksom varje år, minns jag hur far och mor vilade middag medan vi barn såg programmet och hur hon sedan kom upp och gjorde i ordning syltkakor till kaffet. Två runda mördegsplattor med äppelmos emellan samt sockerglasyr och strössel ovanpå.

Tomte modell 2010 och 2012

 I år liksom för två år sedan skall jag vara tomte hos en familj i byn. Därtill är jag synnerligen lämpad ty mitt utseende och min dialekt är okänd för de minsta. Jag är också synnerligen olämplig eftersom mina skådespelartalanger skulle ge mig minuspoäng av en recensent. Jag kämpar dock på efter bästa förmåga i den tomtedräkt, som ingår i avtalet och barnen tar mig på allvar, de har ju inte hunnit få så många tomtar att jämföra med.

En god och näringsrik jul

 Hemkommen från mitt uppdrag är det äntligen vår tur att fira jul. Julmiddagen dukas fram och bjuder en betydligt mer sansad anblick än de gigantiska bord som serveras av restaurangerna. Jag blir inte heller lika medvetslöst mätt utan kan lämna bordet för egen maskin trots att jag äter av allt som dukats fram.

Fler klappar än någonsin

Middagen är synkroniserad med Karl Bertil Jonssons julafton men när den är klar blir det äntligen dags för vår ”tomte”, PZ, att dela ut paketen. Vi säger varje år att vi skall begränsa oss till nästa år och varje år tycks det vara mer än i fjol. Även jag blir rikligen överlupen med paket och drar mig nöjd tillbaka till min egen julklappspall där jag brukar lägga upp sakerna. Sist på programmet står besöket av familjen H, som kommer hit på sedvanlig fika, nu med nytillträdd måg, som passar in fint i sammanhanget.

En ensam islykta lyser upp i vinternatten

 Sedan är det bara en sak kvar och det är min egen lilla nattvandring ut i den öronbedövande tysta julnatten, som alltid är stjärnklar och kall här uppe, i år extra kall. Där står jag och samtalar lite med gamla mor och med barnen, även om jag ringt dem tidigare under dagen där de är, var och en i sin stad, och upplever en fin känsla av julefrid.