När juldagsmorgon glimmar ...

... ja då vill åtminstone inte jag gå till något stall även om jag en gång faktiskt varit med om upplevelsen. Hästen hette Hugo den gången.

Nej, här vilar vi gott som riktiga sjusovare ty ottesången inleds inte förrän kl 9 i byns lilla kyrka. Innan dess skall första kaffegrytan ha satts på kokning i församlingshemmet och ansvarige A kör dit och gör detta medan vi andra klär oss och tar en första frukost. Bilarna har svårt att starta trots att de stått med motorvärmare hela natten och kyrkvärden ringer mässfall men prästen kan komma och vi likaså. Min lilla pärla har stått i kallgarage sedan i förgår och startade så fort jag visade upp nyckeln.

Utkommen på gården upptäckte P en stor buckla på höger sida. Jag erinrar mig Drive Through på Frasses i Piteå. Där körde jag fel och kom in till korvbeställningen i stället för ut på E4:an och fick backa tillbaka. Något jag skötte med allra största klantighet. Jag trodde dock att plåten klarat sig men icke. Detta får bli ett fall för Mats Riesel och hans duktiga grabbar. Det hela grämer mig något men jag tänker samtidigt att mycket värre saker än så här skulle ha kunnat hända ute på vägarna en vinterdag, eller rentav sommardito, och snart lägrar sig åter julefriden över mitt sinne.

Jag har tänkt göra ett bildspel om julottan till den Facebook-grupp som skildrar livet i byn och som lever ett mycket tynande liv, sedan man i fjol somras hade hunnit förbi alla glada barndomsminnen och hunnit fram till gångna oförrätter. Där trampades det på tår så till den grad att det numera nästan är bara jag som gör inlägg. Dessa läses dock av många och jag är garanterad ett stort antal "gilla" när jag lägger ut mina skriverier.

Alltnog. Jag satt i min bänk och smygfotograferade lite diskret och fick även med bilder på prästen själv, Bertil Fors, som är riksbekant sedan han för tio år sedan fick en hel halvtimme om sitt liv i SVT1 på självaste julafton. En sann herrens tjänare som numera gått i pension men gärna tar på sig prästkappan vid behov. När han inte står i predikstolen kan man återfinna honom i ett älgskyttetorn när den tiden är inne eller som bingoutropare när det är dags för sådant. Nu höll han sin predikan på ett mästerligt sätt och alla vi 31 som kommit trots kylan höll oss vakna hela tiden.

I församlingshemmet gick han sedan runt och hälsade i hand på alla och avslutade med att leda dragningen av det traditionella jullotteri som hembygdsföreningen ordnar. Alla hade hörsammat kallelsen till kyrkkaffe och vi fick en timmes god och glad gemenskap. Det visade sig vara sjunde året vi höll i arrangemanget som är sig precis likt från år till år och som ger en god mätare på tidens gång. Vid nästa kyrkkaffe är jag pensionär. Den tanken for genom huvudet mången gång idag.

Resten av dagen ägnades mat, fika och godis. På eftermiddagen var vi bjudna till familjen E där sju sorters kakor som vanligt var att ta till i underkant. Som om inte detta frosseri var nog, invigde vi den mjölkskummare jag fick i julklapp av P&J igår och som ingår i den nödvändiga utrustningen till en nespressobryggare. P och jag har fallit för lyxen och flärden och njuter små koppar som bryggs av skitdyra kapslar.

Vi gick samman och köpte svåger A en bryggare till hans födelsedag alldeles före julafton och den står nu här och tar plats på en redan överfull köksbänk. Det är tur att jag lärt mig viktväktarkonceptet ty det lär behövas när jag kommer åter till vardagen.