Dagarna före jul fylls av städning på Åsen 1:4. Allt är huller om buller, eller, för att beskriva det med mors egna ord: ”Usch vilken oändlig röra det blev överallt. Möblerna på varann, häftstift över hela golvet, klädespersedlar och trasor liggande överallt. Men på kvällen blev det rätt snyggt.” Någonstans känner man igen det där.
Annat som sker är utflykter till Herrljunga och Vårgårda för julklappsinköp. Mor och Signe är ute på dessa resor och de har hjärtligt roligt åt allt konstigt folk de ser. Albina´ Helge är en, Bråttensbyläraren en annan. Systrarna och deras karlar kommer och Stig berättar att Svensson fått inkallelseorder till den 15:e januari och sex månader framåt. Krigsvigsel! utropar mor förtjust.
Lite vardagsdramatik hinns också med i dessa sista dagarna före jul. Gondoljären kör fram till mejeriet med Fårekullas och Stommens mjölk - 200 liter - och allt blir förstört för att mejerinnan häller ut en hink vatten framför hästen, som rycker till och välter hela lasset. Hon skyller dock på en bil, som farit förbi och skrämt det spattiga djuret.
Två dagar före julafton kommer Lasse Andersson (Kläppen) och berättar att hans ungar slagit ut fönstren på huset i Myra. Fader Martin går dit på kvällen och inspekterar förödelsen – alla fönster trasiga och spannmålen kringriven. Mor utbrister: ”Hur kunde detta hända”. Själv är jag mest nyfiken på vilket hus som avses? Kan det ha varit i Karls i myras gamla boning? Den som hörde till Myra lagård och som Karl byggt i vredesmod sedan han blivit osams med sin svärson, som flyttat in i hans ursprungliga hus.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Trevlig läsning och gott att förstå att ni avverkat 100-milafärden norr över. God Helg önskas Ni.
Post a Comment