Nästa tradition är att förbereda kyrkkaffet i församlingshemmet. Vi dukade fram koppar och fat, bredde smörgåsar och laddade kaffeautomaten så att allt skulle vara klart när julottebesökarna kommer.
En annan tradition är den att tända islyktorna hemma på gården. Vid 25 grader minus går det fort att frysa vattnet och lyktorna lyser vackert i skymningen.
Något som riskerar att bli en ny tradition inträffade efter Kalle Anka. En grannfamilj behövde en ”riktig” tomte till ett litet barn, som kommit upp i den ålder, att tvivel om tomtens existens börjat anfäkta hennes unga sinne. Jag fick en riktigt fin tomtedräkt och traskade iväg genom byn med en fotogenlykta i näven och en säck över axeln.
Trots viss rampfeber lyckades jag nog rätt bra för barnet verkade lagom nervöst men mycket glad över alla paket som vräktes över henne. För min del resulterade besöket i ett avlångt paket, misstänkt likt en stor After Eight.
För vår del blev det nu Karl Bertil Jonson, följt av julklappsutdelning och vi nöjde oss med en liten söt tomta i moderiktigt frisyr och sidenklänning. Vi har i många år strävat mot att begränsa paketmängden, men alla har inte nått upp till målet och högen på bordet blev lika stor som vanligt.
Bland presenterna märktes en biografo över Keith Richards, En bok med frågor ur ”På Spåret” och en fantastisk mugg med en liten motordriven propeller i bottnen så att kaffe och mjölk nu blandas med en enkel knapptryckning på handtaget. Sist kom bästa vännerna i byn på sedvanligt kvällskaffe och aftonen avslutades i muntert samspråk . Ja, inte riktigt sist förresten, för jag brukar alltid gå ut ensam vid midnattstid i julenatten, lyssna till tystnaden och känna kontakten med gångna släktled.
No comments:
Post a Comment