Nostalgitripp till Lund

Nalle Puh säger att det allra finaste ögonblicket, när man äter en burk honung är ögonblicket innan man tar första tuggan. Något lite på det viset känns det nu då jag sitter på mitt hotellrum och ska försöka summera intrycken från min dag med Piraten i Lund.

Piratensällskapet firar alltså den store författarens födelsedag runt 4 dec varje år och jag har under många år tänkt att det där skulle vara kul att besöka, men samtidigt trott att det nog är alldeles för dyrt för mig. Men så insåg jag i år att det är det ju visst inte. Jag kan gott unna mig denna sant nostalgiska utflykt och sedan jag bokade in mig och betalade anmälningsavgiften har det känts lite som inför en oskärad honungsburk. En härlig förväntan inför deltagandet i detta illustra evenemang.

Och visst har det varit kul och allt har gått bra, men nu vet jag vad det är och jag kan nästa år fira Piraten helt på egen hand om jag så skulle önska. Då kanske även A kan tänka sig att vara med för nu dömde hon ut arrangemanget såsom varande något för gamla gubbiga gubbar. Jag träffade för övrigt två herrar vid middagen som också var där själva och av exakt samma skäl som jag.

Jag tog tåget från stan tidigt i morse och landsteg på Lunds C strax efter middagstid. Rummet på Grand Hotell fick jag direkt och gav mig sedan ut för att äta lunch innan sammankomsten började på Palaestra och Odeum vid universitetsplatsen. Lunch blev det på en liten fiskekrog och sedan kaffe med bakverk på Café Lundagård. Däremellan besökte jag domkyrkan där vägen ner till jätten Finn var avstängd idag.

Dock tände jag ett litet ljus till Mor och Olle, så som jag brukar, och tänkte på att idag för 69 år sedan var hon med Olle nere i Myra och höll upp säckar som han fyllde med havre, som skulle till kvarnen för att malas.

Jag tog ett antal bilder också men kan tyvärr inte föra över dem till datorn ikväll så bilderna kommer i morgon. Och det gör förresten fortsättningen av texten också. Jag skall inte trötta ut läsaren och med Predikarens ord säger jag att ”ingen ände är på det myckna bokskrivandet och mycket studerande gör människan trött”