Lucia känns lite passé tycker jag. Inte riktigt samma tjusning som när man var liten och mamma kom in tidigt på morgon med sina nybakta stora lussekatter, Helgas pepparkakor och tänt ljus i kulljusstake. Speciellt minns jag en lucia då jag bara var fem år och mor väckte mig och lillebror och berättade, att det hade snöat under natten. Och minsann. Jag glömmer aldrig hur ett vitt tjockt täcke lagt sig över trägården och nu syntes svagt i det grå gryningsljuset.
I helgen har vi dock fortsatt med lite julförberedelser och gjort dels struvor, och dels rullrån, vilka båda skall ingå i presentpaket till nära och kära. Eftersom jag skriver helt öppet om detta här så är det alltså ingen av alla er, nära och kära bloggläsare, som kommer att vederfaras nåden av dessa hembakta läckerheter.
Gamla mor då? Hur gick det med hennes lussefirande. Jo tack. Dagen före lucia skulle hon baka bröd till lucia men det bar sig inte bättre än att degvätskan var för varm och att jästkulturen stendog på fläcken. Detta bakteknik var sedan något som följde henne genom livet, av och till. Nu räddades situationen som vanligt av pappa ty fader Martin hade varit framme vid caféet och köpte lussekatter.
Kl 4 skulle hon upp och lussa men hon hade vaknat tidigare och gick upp och tände i spisen redan vid tre. Tänk det, i sena tiders barn, att detta var det första man gjorde innan centralvärmen skänkt sitt jämnvarma inomhusklimat dygnet runt i folkhemmet. Hon kokade sedan kaffe och för en sällsynt gång framskymtar det att det var krigs- och kristide ty hon betonar extra att det var bönkaffe.
Signe vågade hon inte riktigt väcka pga. hennes urusla morgonhumör men far och mor blev lussade och sedan satt hon inne hos Olle och fikade och spelade grammofon ett par timmar innan det var dags att ge sig ut och iväg till skolan och städningen. Så firade man lucia i Remmene 1941
No comments:
Post a Comment