Vårtecken

Idag (eller snarare igår) kom två vårtecken. Jag såg den första bofinken vid stugan och jag kunde köra bil ända fram till vår lilla parkering. Snön är nästan helt borta nu, bortsett från ett par smutsiga, grusiga högar vid vändplanen.

Det blev dock ingen lång vistelse vid stugan, bara så länge att jag hann hämta grammofonen och ett par buntar skivor som jag redan tidigare gjort i ordning; lite pärlor med Edvard Persson, Lasse Dahlqvist, Karl Gerhard, Zarah Leander och mer i den stilen. Sedan styrde jag kosan upp genom ett vårfagert Uppland, som plötsligt förvandlades till ett vintrigt Uppland innan det till slut övergick i ett vårligt Gästrikland igen.

Helgen skall nämligen tillbringas hos tjocka släkten eftersom Selma inte kommer åter förrän på söndag. Här är det trivsamt. Man lever precis som den franska bulldogg, P drömmer om att köpa, man äter och sover. Just detta har P för övrigt använt som ett argument för att få över mig på hundköparidéen, vilket näppeligen lyckats.

Eftermiddagen tillbringades i stillhet mellan matbordet och bästa sovfåtöljen, men vi spelade också några skivor mellan varven. På kvällen blev det så besök hos farbrodern och hans familj där glädjen står lika högt i tak som vanligt, där alla sitter i det stora köket och skämtar och pratar och skvallrar medan TV:n står tyst och orörlig i ett hörn.

En extra krydda idag var att jag plötsligt fick en försenad 60-årspresent, eller om det var en för tidigt 65-års. En uppsättning dessertskedar, som jag såg på ortens förnämliga antikhandel förra gången vi var här, men som jag av dum oföretagsamhet inte köpte. Då hade där legat gafflar, knivar och skedar i ett nyinkommet parti nysilver och det såg nästan oanvänt ut. Dessutom var det billigt. Men nu fick jag ju det i alla fall och det var kul.