Sammanlagt 43 tappra, men kanske inte alltid så gudfruktiga, själar var vi som samlats till den behagligt sena julottan. Kl nio började den och en timme senare var det dags att kana ner till församlingshemmet och kyrkkaffet. Det milda vädret hade gjort vägen glashal.
Det är åttonde året vi svarar för kaffet. I fjol tänkte jag intensivt på att vid nästa kyrkkaffe är jag en fri pensionär och i år får jag väl i stället drömma om att överhuvud taget vara med nästa år. Paula ryser när hon hör slika otäckheter.
Efter några timmars vila var det dags för nästa tradition - kaffe med minst tio sorters kakor hemma hos familjen Engfors. Här står glädje och samtalsnivå högt i tak utom hos far i huset som är praktiskt taget stendöv. Han ser dock ut att glädja sig åt stämningen ändå.
Resten av dagen ägnades åt TV, vila, middag och relativt fruktlösa försök att hålla liv i islyktorna. Dessutom vågade jag mig på att öppna presenten från Jimmy o Paula - en minipad. Det kändes lite pirrigt med en så dyr sak, men Apple visade sig från sin bästa sida. Alla gamla dyra appar, som jag köpte till skol-padden (på skolans bekostnad) gled direkt in på surfplattan och t.o.m. gamla textiler och almanacksnoteringar dök upp. Det var en skön känsla att radera alla påminnelser om möten och konferenser på skolan.
No comments:
Post a Comment