Det blir mycket "den sista" i dessa tider. Den sista skoldagen, den sista lektionen, den sista avslutningen och idag kan ske det var sista gången på mycket länge som jag kunde unna mig min meditationsstund på Herrljunga station. Jag lär inte komma iväg tillräckligt tidigt för att hinna med mina timmar där nästa vecka och sedan blir det nog mest att jag åker bil mellan ost- och västkust. Fast - skulle det bli någon mer stund så kan jag ju kalla den "den första" - som pensionär!
 |
| Torsdagsmeditation |
Jag njöt min medhavda lunchsallad och kostade dagen till ära på mig en lättöl. Erinrade mig att mor en gång skrev i sin dagbok, att hon varit inne i Herrljunga och lyssnat på Edvard Persson, som bara sjungit två låtar, medan en B-stjärna sjöng resten. Efteråt hade hon tagit tåget hem till Remmene. Från perrongen som då låg rakt fram i bilden, mellan spår fyra och fem. Tänk att det en gång fanns ett samhälle med en sådan infrastruktur att man kunde åka tåg hem till Remmene en söndag kväll...
 |
| En maskros pryder min lilla uteplats |
Förresten så behövde jag inte söka särskilt länge på min iPhone för att få lyssna på betydligt mer än två sånger av Edvard Persson. Och så flöt de stackars futtiga minuterna fort undan även denna gång.
No comments:
Post a Comment