Kärt besök

I snart tolv år nu har jag varit bekant med Annas gästrikesläkt och det har varit en odelat positiv erfarenhet. I tidernas begynnelse slumpade det sig så att en av hennes fastrar uppifrån Lappland fann kärleken och arbetet nere i Gästrikland. Hon flyttade dit och senare följde två bröder, som också bosatte sig där. Jag blev genast mycket väl mottagen och accepterad av denna släkt, vilket främst grundades på min förmåga att kunna sitta vid matbordet och somna. "Han är en av oss" sa de, när detta hände första gången.

Bosse, Gunni och Stina sitter och väntar på att kaffet ska koka

En av bröderna är nu borta, men Mary och Bosse finns kvar och i förgår fyllde Bosse fru, Gunni,  60 år. Något hon ville smita från genom att fly undan till yngste sonen i Stockholm. Detta högg vi på och äntligen fick vi se dem som gäster i vårt hem och detta i nästan en halv dag! Vi började med ett besök ute i stugan, som bjöd på ett soligt och milt väder. Sedan husesyn var gjord bänkades alla runt kaffebordet på bryggan och det serverades handmalet och vedeldat kokkaffe. Något som endast bjuds mycket prominenta gäster.

Gunni och jag tar kort på resten av gänget vid kaffebordet

Det är ännu för tidigt på året för att vara någon riktig kvällsvärme, så när solen sjönk ner bakom trädtopparna runt om, for vi in till lägenheten i stan där vi förberett en rostbiff med potatisgratäng och rostade rotsaken. Allt mycket gott och avslutat med kaffe och - köpt - tårta i salongen. Där hade jag fixat ett bildspel med gamla inskannade diabilder från Annas fars samling och detta gav genast upphov till en myckenhet funderingar och kommentarer och sedan flöt samtalet och umgänget glatt tills gästerna blevo trötta och drogo sig hemåt. Vi, och förhoppningsvis de, nöjda med dagen.

Hela Bosse o Gunnis familj på en gammal inskannad diabild från 1983