Ut i skogen ska vi gå

Åttor och nior skall ut och öva orientering på onsdag. Detta eftersom förmågan att hantera karta och kompass är ett av de centrala målen i Idrottsämnet. Jämställt med simkunnighet och dans. Då skall det hängas ut skärmar i villande skogen och en snabb inventering av kollegiets kompetens därvidlag pekade ut mig som lämpligt offer. Det var tolv-tretton år sedan jag senast gjorde något sådant och lika länge sedan jag gick just i Högtorpsskogarna.

Där hade det ändrat sig. Skog har huggits ner, stigar vuxit igen, ängsmarker blivit slyområden och djupa traktorspår har bildat svårframkomliga diken. Eleverna struntar kanske i sådana subtiliteter som beståndsgränser och vegetationstyp, men när stigen försvinner in i tät björksly kommer de att ha synpunkter. Turligt nog har någon hängt upp rödvita snitslar där stigen en gång gick så barnen kommer förmodligen tillrätta efter övningen. Dessutom är det bara långa banan som är besvärlig och den kanske inte blir vald av de mest oerfarna ändå.

Men det fanns också fina partier som framgår av bilderna. Slät mark i högvuxen tallskog där stigen slingrar sig trolskt mellan stammarna. Och en tydlig stigförgrening där det inte råder något tvivel om var skärmen hänger. Sådant som gör orientering till en rätt tjusig upplevelse i skog och mark.