På senare år har jag mer och mer kommit ifrån det handgripliga läsandet i en vanlig bok av papper. De få gånger jag ger mig på detta känns ögonlocken ofta tunga och boken hamnar på sängbordet. I stället har det blivit det allt rikligare utbud av talböcker, som tillgodosett mitt behov av litteratur.
Först hade jag en lång deckarperiod där hela den nya svenska deckarvågen hamnade i mina hörlurar men efter ett par år tröttnade jag på dem. Det är numera bara de allra bästa som förmår locka mig till den genren: Nesser, Mankell, Indridason, Leif GW.
I stället har jag nu börjat uppskatta de episka verken mer och igår började jag på en bok som jag redan läst en gång för länge sedan - Din stund på jorden, av Vilhelm Moberg. Boken berättar om en gamlmal man, som en gång för länge sedan emigrerade till USA och nu framlever sina dagar på ett enkelt hotell vid stillahavskusten i Californien. Han summerar sitt liv och minns sin barndom hemma i Småland och saknaden efter den äldre brodern Sigfrid, som dog vid 20 års ålder.
Ingen bok att skutta runt och skratta högt kring, men en lågmäld och finstämd berättelse, där Ivar Wiklanders inläsning skänker en lugn och behaglig stämning åt lyssnaren. Så nu vet jag vad jag kan roa mig med under långa tågresor. Och när jag hört färdigt på Filip och Fredriks Podcast...
No comments:
Post a Comment