Till minne av Skogskarlarna

Det har väl inte undgått någon att jag alltsomoftast ger mig ut och letar efter små gömda burkar, hylsor och andra småting i något som kallas geocaching. En hobby som uppstod runt millennieskiftet då USA släppte på restriktionerna för satellitnavigering och även en privatperson kunde bestämma sin position med den då så nymodiga GPS:en.

Jag har varit hemfallen i drygt tre år men trots det bara hunnit med drygt 500 cacher, en spott i havet jämfört med fanatikerna som kan dra ihop den mängden på en sommarsemester. Jag har även lagt ut egna cacher och förra helgen var det dags igen. Man skall ju vara noga med att placera sina burkar vid platser som på något sätt är värda ett besök, antingen för att där hänt något eller för att där finns något sevärt.

En sådan plats, som fascinerat en person med min läggning, är ett litet vägskäl inne i skogarna runt Hellasgården i Stockholm. Vid detta vägskäl samlades den 15 december 1930 de 26 urkarlar som den kvällen instiftade Skogskarlarnas klubb, Sveriges enda idrottsorden. Här måste det ju finnas en geocache för att uppmärksamma platsens historiska värde för oss, sena tiders barn.

Det är lätt att ta sig dit på en väg som en gång var banvall till ett grusspår, men samtidigt svårt eftersom obehörig biltrafik är förbjuden. Jag traskade således en dryg kilometer i lördags och monterade min cache på ett i mitt tycke finurligt sätt. På en liten filmburk tejpade jag fast två starka magneter. Jag borrade sedan in två korta skruvar i barken på baksidan av en stor tall och mailade sedan en anmälan om detta till en av de kontrollanter som skall godkänna alla nya cacher.

Jag ser att jag måste byta till ett svart lock så att burken inte syns så väl

I detta fall tydligen en synnerligen bokstavstrogen person, som genast reagerade på "skruv i träd" och vägrade godkänna den. Jag förklarade med mild stämma att jag är medveten om risken med detta, speciellt om man driver in en grov kopparspik i stammen, men förklarade att det nu rörde sig om korta rostfria skruvar, som bara fästes i den ytliga barken av en stor tall.

Detta bet faktiskt på kontrollanten, som i förgår kväll godkände den och sedan dröjde det bara en halvt dygn tills dess att förste geocacharen loggade in på nätet och stolt konstaterade att han var FTF (First To Find), en ärofull titel i våra kretsar. Den som nu önskar se hur det här med geocacher ser ut på nätet inbjudes härmed att klicka på denna länk där just min lilla burk finns registrerad