Wednesday, May 22, 2013

Skolorientering

Orientering är ingen lättillgänglig sport. Fotboll behöver man bara titta på i en minut för att förstå vad den går ut på. Det räcker inte i orientering. Man skulle tro att skolans orienteringsdag kunde vara ett strålande tillfälle att locka nya skaror till sporten men i stället är det just den dagen som många vuxna framhåller, när de skall förklara varför de INTE orienterar.

Två förhoppningsfulla elever på jakt efter skogssportens tjusning
Tyvärr kunde inte heller vi ändra på detta idag. Det var först det här med kartorna. De kartor skolan använder trycktes kanske för femton år sedan och mycket har hänt i skogen sedan dess. Sedan det här med förberedelse. En minut räcker inte. Inte heller fyra lektioner uppenbarligen. Eleverna var väldigt vilsna vid starten och jag fick försöka snabbinstruera dem i konsten att passa kartan och att visa åt vilket håll de skulle gå. Så var det vädret. Med sömngångaraktig säkerhet prickar vädergudarna in ett tröstlöst duggregn just denna dag. Kläder, kartor, startkort, allt blir genomsurt. Och som grädde på moset finns det alltid någon depraverad ungdom som tycker det är jättehäftigt att rycka bort en skärm och gömma för sina kompisar.

Den här flickan gav upp redan innan start
Det var dock några som fixade det hela och det var det lilla fåtal som även fixar de högsta betygen på nationella och andra prov. Så orientering är en sport som kämpar i motvind.

2 comments:

eva said...

Uppe på berget idag, när jag sprang/gick runt min bana tänkte jag på dig och skolorienteringen. När jag nu läste din inlaga kändes det som tankeöverföring, just som du beskriver det såg jag det hela framför mig. Tufft av dig att ta på dig denna uppgift även om det nu var för allra sistaste gången

Alf said...

Jag hade egentligen väldigt lite ansvar för det hela. Var bara n simpel hantverkare i skolidrottens tjänst. Men hade väl knappast gjort det hela bättre själv.