En liten syster och en liten bock

Denna dag för 59 år sedan vaknade vår mor och kände att hennes långa period av dräktighet nog höll på att gå mot sitt slut, kanske redan denna dag. Hon hade dittills genomgått två förlossningar, en på lasarettet i Lidköping och en på BB i Vara. Denna gång var det, av någon outgrundlig anledning Falköping som skulle få stå för värdskapet.

I övervåningen på det vita huset bodde vi då, för 59 år sedan

Mor åt sin frukost och tog sig sedan till stationen i Nossebro, förhoppningsvis med Taxi, ty det var drygt en och en halv kilometer att gå till fots. På stationen inväntade hon tåget mot Vara och väl där bytte hon till Herrljungatåget. Känslan av att en ny liten Ödlund var på gång var otvetydig. Men tåget mot Falköping kom in till perrongen och väl framme där var hon inte värre däran än att hon gick in och handlade tyg till nya gardiner, som hon länge drömt om. Sedan traskade hon iväg på sjukhuset och sedan dröjde det inte länge förrän vår lilla syster Eivor såg dagens ljus. Tänk om ungen hade haft lite mer bråttom - då hade hon kanske fötts i Fåglavik eller Källeryd...

Kanske traskade mor den här vägen, förbi Högaberget,
mot stationssamhället. Eller också åkte hon Taxl

Och nu är det alltså 59 år sedan.. Inte klokt så gammal hon blivit. Och det syns inte riktigt heller. Tänka sig ändå, att samma dag som denna stora händelse inträffar, så har jag gjort en bock. En julbock, klädd i granris. Det är en händelse som ser ut som en tanke.

En bock i vardande

En färdig julbock i granris

Den blev riktigt fin och nu skall vi bara se till att lasta in den i en stor IKEA-kasse och låta den följa med upp till Murjek. Där skall den stå och påminna om en urgammal julsed, äldre än granen, ty så länge har julbocken varit med och firat midvinterblotet. Jag har gjort en klenätdeg också. Ernst gjorde ju klenäter i TV nyligen och jag vart så inspirerad att jag återupptar vår gamla tradition med dessa läckra bakverk.