Dagen efter

 Man ställer sig ogärna och röjer efter en fest ute i skogen vid midnatt så i morse vaknade vi till sedvanlig efterröra. DEt är inte så farligt som det låter utan går rätt fort när man hjälps åt. Sedan är det en fröjd att stiga in i den ljusa glasverandan till det dukade frukostbordet och inleda dagen på riktigt. 

Vi har mest ägnat oss åt vovven idag. Hon har verkat deprimerad, bara legat still och sett på oss med sorgsen min, inte ätit och inte lekt. Hennes mat är i och för sig inte något att undra på. Hundstackarn får något slags lättfoder, som inte ens räven vill ha. VI har en räv som scannar över fastigheten varje natt ifall vi glömt någon soppåse ute. Det hade vi i natt och den var genomgången men hundens mat hade räven inte rört.

En apatisk vovve lider i värmen

Mitt på dagen tog vi med henne på en skogspromenad och då sken hon upp lite och verkade glad. Hon sprang och skuttade, men aldrig mer än tio meter från oss, och när hon kommer åter var hon så echaufferad at hon direkt gick och la sig i nedre bäckdammen., Där låg hon länge och svalkade av sig så vi började misstänka att det var den plötsliga värmen idag som sökte henne.

Ute i skogen var det genast lite roligare

Så här vackra vyer har man bara ett par hundra meter
från vår lilla stuga i stora skogen

Efter en långpromenad är det skönt att
svalka lilla maggen i det svala vattnet

 Senare på kvällen var vi på ett enkelt födelsedagskalas hos kusin Carina och då bekräftades våra aningar. Hunden levde upp vid kontakten med unge Mohammed. Hon var med pojkarna och spelade fotboll och kom in, så slut och så flåsande att vi trodde hjärtat skulle sprängas. Sedan hon pustat ut i svalkan bakom huset gick hon in och åt upp den otäcka mat hon inte rört på hela dagen. Så det var nog ingen fara med henne.

En slagen fotbollshjältinna hämtar sig i svalkan bakom huset.