Lappländska resan, dag 5

Fredag och jag ägnar mig åt idrott! Ja, inte direkt aktivt, men jag upptäcker av en slump att TV direktsänder medeldistansen från Orienterings-VM i Finland och det är mer sevärt än jag anade. Dels glimtar från skogen, men framförallt kan man följa löparna som små prickar  på en karta samt på en förnämlig grafisk presentation längst ner på TV-skärmen. Något för skidsporten att ta efter! Fast, det slår mig efter ett tag, den stora allmänheten, som inte är van att läsa kartor kanske ändå finner orienteringssporten lite svårtillgänglig.

Pitepalt med smör och lingon. Ett glas vitt därtill. Mums!!

Vädret har varit ännu lite svalare idag men myggen har inte låtit sig nedslås av det utan är alltjämt aktiva. Inomhus kunde vi dock glädja oss åt ännu en gourmetmiddag - palt! Möjligen innehåller den en och annan point för mycket men va fan? Vi har ju semester och snart stundar den råa vardagen igen med strikt kaloriräknande. Jag håller hur som helst vikten bra. Det gör inte stackars Paula. Hon och Jimmy är på semester i Grekland och redan den andra dagen drabbades hon av magsjuka och låg fullständigt fallfärdig, önskande sig döden som en befriare, på ett trist hotellrum. Efter en tur till lasarettet och några påsar dropp har hon kvicknat till men intar endast mycket försiktigt någon föda. Jag har lovat henne Wallenbergare med mycket grädde och smör när hon kommer hit nästa vecka. På detta svarar hon med ett ynkligt kvidande.

Kommunala bastun i byn

Vår dag avslutades mycket gemytligt med bastu och grillkåta. Det finns en gemensam bastu/tvättstuga i byn och där samlas man varje tisdag och fredag kväll. Vi var sex-sju gubbar som lögade oss både utvärtes och invärtes denna kväll och hade det allmänt trevligt. Jag hade gjort ett kort inhopp på systemet i Boden för att kunna medföra dryckjom till evenemanget. Lite sena, men mycket rena, anslöt Jonny och jag oss så till de övriga i familjen, som redan tänt i grillkåtan och vi "stekte korv", som det heter här uppe, när man grillar tjocka skivor av falukorv. Den äts på mjukt tunnbröd och smakar ljuvligt.

Grillkåtan glöder inbjudande

Korven steks över björkvedsglöd

Dofterna sliter i näsvingarna på Noomi som står blickstilla under den som just då har en korv i handen och hennes ögon ber, som bara en liten hungrig hunds kan be. Hennes vädjan är inte förgäves och hon får i sig betydligt mer än vad hennes stackars matte nere vid Medelhavet lyckas med. Lyckan blir dessutom fullkomlig när alla tiders störste favorit, morbror Anders, kommer med sin sedvanlig påse hundgodis. Vi har talat om att det kan vara svårt att tolka en hund som saknar svans att vifta med, men i detta fall behövs ingen. Hennes kroppsspråk är oerhört talande och detta gläder nog Anders mer än vad han vill erkänna.