Finsnickeri

Igår fullbordade jag, mycket stolt, vår vikdörr. Ja, den är inte helt färdig ännu, beslag och dörrkarm saknas, men skall fullbordas så att det passar dörren. I övrigt fortsätter allt att kretsa kring barnen som Anna, men INTE jag, passar. Jag har sagt det förut men det förtjänar att upprepas. Barn är en överskattad tillgång. Mina egna utgör därvidlag ett strålande undantag. Idag har det gått lite bättre eftersom en av gossarna drabbades av modersångest och försvann igår kväll. Han lär dock vara tillbaka på onsdag morgon. (I skrivande stund har jag redan hämtat honom och nu blir det fasen mig inga mer resor hem till mamma)

Här växer skapelsen fram till en färdig vikdörr

En liten parvel med en farlig maskin

Och så fick även barnen en dörr till sin koja

Och nu är det bara två nätter kvar med ungarna! Sedan händer det grejer. Då kommer MITT lilla barn hit och skall ha bröllopsmottagning och det ska bli VÄLDIGT roligt!