Morgonfika

Första dagen som pensionär officiellt och det kändes som att det är en dag jag väntat på länge. För många år sedan såg jag en TV-pjäs om en man i min situation. Han hade slutat sitt jobb, som hade varit allt för honm, och nu var han ingen. Det fanns inget mer för honom än att driva omkring och vänta på liemannen. Jag har alltid tänkt att så kommer min första dag inte att bli.

Självutläsaren har fångat en lycklig nybliven pensionär

Nej, jag hade redan igår köpt hem wienerbröd och dukade upp till kaffe och bröd när det var dags för alla vanliga knegare att gå till jobbet. Där satt jag vid köksfönstret och njöt av den ofattbara känsla av frihet som en pensionering innebär. Sedan kallade vardagen igen ochjag fortsatte rota i kistor och lådor och lyckades på ganska kort dit samla så mycket skräp att det bara var att lasta bilen och köra till tippen. Härligt.

Vem har planterat dessa lindar på Trökörna kyrkogård? Och varför?

Jag for inte raka vägen hem utan tog en tripp in till Stadsbiblioteket för at söka svaret på en gpåta jag ställdes inför igår. Jag hade då också passat på att fotografera Trökörna kyrka och en märklig samling av gamla knotiga lindar som stod i en tät fyrkant bredvid kyrkans kor. Vem hade planterat dem? Och varför? Det fanns verkligen en hembygdsbok om Trökörna men författaren nämnde inte lindarna med ett ord så jag for hem med oförrättat ärende. Tänk så fort man kan nörda ner sig...

Resten av dagen har jag scannat igenon gamla negativ och botaniserat i källaren bland barnas grejer med Eva. Det får bli nya turer till tippen och pingstkyrkan.