Hos Ida Davidsen

Idag skulle jag alltså fira mors 87-årsdag genom att göra en sådan där stolleresa som hon också skulle ha kunnat göra. Min resa gick till Köpenhamn och därför stod jag pigg och nyter på Centralstationen klockan 8

Resan gick bra trots att det var fullt av folk på tåget och strax före ett hade jag den här utsikten när tåget körde över/under Öresundbron. 

Jag hade oroat mig en hel del för hur jag skulle hantera lokaltrafiken från Hovedbangården bort till Ida Davidsens restaurang, vilken var resans huvudmål. Den oron var helt obefogad ty jag behövde bara gå av tåget och direkt upp för en trappa till min busshållplats. 

Att lösa biljett var heller inget problem. Den biljettapp jag laddat ner fungerade nu när jag befann mig i Köpenhamn. Jag kunde därför enkelt lösa en biljett för de två zoner som behövdes till Amalienborg där jag skulle gå av. 

Jag hade bokat mitt bord till halv tre och hade därför gott om tid att ta min första danska geocache. Den var magnetisk och placerad precis vid det spetsiga hushörnet på andra sidan gatan. 

Jag fortsatte sedan fram till Ida och tänkte att jag kanske kunde få plats redan vid tvåtiden. Det gick utmärkt och snart satt jag vid ett litet bord i den sparsmakat inredda källarlokal där restaurangen är belägen. 

Jag beställde mina smörrebröd vid en disk där skådebröd stod uppställda. Sedan satte jag mig utan vare sig papperslapp eller någon blinkande moj. På detta ställe höll de reda på var de hade sina gäster. 

Sedan jag fått den Carlsberg och den Aalborg jag beställt kom den första tallriken. Grovt rågbröd dolt under en panerad spättafilé täckt med löjromskräm, räkor och sparris. Gott!!

Personalen kom diskret med nästa tallrik när den första var klar. Den innehöll, förutom det grova brödet, knaprigt fläsk, rödkål, pressgurka och rödbetor. Mumsigt!

Mätt och belåten och till min förvåning lätt lummig av öl och sprit insåg jag att jag hade så gott om tid att jag lika gärna kunde gå tillbaka till stationen. Därtill understödd av dottern som frestade med allehanda läckerheter längs Ströget. 

Men jag var ståndaktig och köpte varken godis eller brända mandlar. Dock insåg jag, när jag kom fram till Hoved- bangården att jag inte kunde lämna Köpenhamn utan att ha ätit ett äkta danskt wienerbröd. Detta åtgärdade jag på ett café inne i väntsalen 

Därefter letade jag mig ut till spår 26 där tåget hem skulle avgå. Och nu sitter jag i sagda tåg och är snart hemma igen. Visserligen 45 min försenad men vad gör tiden för en pensionär. Jag har hur som helst firat gamla mor precis så roligt som jag hoppats.